Den första frågan är ganska enkel, jag är Kalle Blake, en 32 år gammal man med fru och två barn. Jag jobbar som grafiker på en lokal gratistidning och har gjort det de senaste 12 åren. Jag har de senaste sju åren delat mitt liv med Malin Blake som sedan 2009 även är min fru. 2010 fick vi vår första dotter och 2012 vår andra dotter.
Jag har inte varit särskilt aktiv inom någon idrott sedan jag var 18 år slutade spela bowling, efter 11 års utövande, med en 12:e plats i junior-SM som största merit. Efter hand som mina barn börjat växa upp har jag insett att jag faktiskt behöver hålla mig i form om jag ska orka vara den pappan jag vill vara.
När sedan min mamma blev sjuk i cancer förra sommaren insåg jag verkligen vikten av att hålla kroppen i god fysik. Det var medan min mamma var sjuk som jag bestämde mig för att börja träna. Jag började springa. Löpning har alltid legat mig varmt om hjärtat och jag har alltid haft ganska enkelt för att springa, men det var ganska många år sedan och ganska många kilo mindre på kroppen.
Det började ganska bra, sedan kom den ena skadan efter den andra. Ömma leder och knän. Många veckor med benövningar och flera försök att återigen börja springa för att åter tvingas vila. Hela hösten var väldigt fram och tillbaka. Hade jag inte haft min familj, min fru och mina döttrar, min sjuka mamma och även mina två löpkompisar Niklas och Calle, hade jag med all säkerhet gett upp.
När Niklas sa till mig att springa korta rundor, fast oftare började det äntligen släppa lite. Jag sprang 2-3 km i lågt tempo. Jag gjorde det ofta. Och sakta men säkert kände jag att jag kunde öka tempot. Efter ett tag kunde jag även öka distansen utan att känna av skadorna. Jag kände att jag ville ha ett mål med min löpning och anmälde mig till Wings for Life World Run. Jag fortsatte och öka i både tempo och distans. Och när dagen för loppet slutligen kom så gick det över förväntan! 14 km i 6:00-tempo. Det längsta jag sprungit tidigare var 10 km. Tyvärr var min mamma inte kvar och kunde se mig slutföra mitt mål, men det känns fortfarande som hon är med mig när jag springer.
I våras bestämde jag mig även för att testa att cykla mountainbike, både för att ha ett skonsammare sätt att träna benen och konditionen, samt att få möjlighet att komma ut i naturen. Träning har blivit ett sätt att både rensa mina tankar, framförallt under löpning och långa cykelrundor, samt att man mår bättre och känner sig starkare.
Nu är det dags att besvara den andra frågan, varför har jag startat denna bloggen? Denna bloggen är ett sätt att hålla uppe motivationen till träningen. Ett sätt att skriva av sig lite. Ett sätt att kanske ge andra lite tips. Men framförallt för att jag själv vill kunna dokumentera, fundera och reflektera över min träning.
Mina underbara döttrar.
Till vänster min fantastiska fru och min yngsta dotter
och Kalle Blake i egen hög person till höger.
Jag och döttrarna tillsammans med min älskade mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar