Nu väntar en period av ofrivillig vila. Måste dock erkänna att även om jag saknar träning, så är kroppen verkligen inte sugen på någon form av ansträngning just nu. Detta elände började efter flera veckors träning med en envis förkylning i kroppen. Till slut bröt den ut så jag fick ta en paus och vila några dagar. Vilan verkade fungera och jag blev bättre, faktiskt så bra att jag vågade mig på en löprunda. Rundan kändes bra i början, men efter några kilometer kändes det betydligt tyngre än det ska, så jag sprang hem igen.
Dagen efter kände jag att förkylningen kom smygandes igen. Dagen efter det var det lite värre. Dagen efter det gick jag hem från jobbet och sen hade jag mellan 38-40 graders feber i tre dygn. Jag var hos läkare och fick beskedet att jag hade influensa. Febern fortsatte och efter en vecka med samma feber tog jag ett besök till hos läkaren och fick det jag hoppades på, ett besked som gick att behandla! Influensan hade dragit ner immunsystemet så jag hade fått en lunginflammation. Kändes som en lättnad att få det beskedet efter en veckas feberkoma. Äntligen något man kunde behandla. Så nu äter jag Kåvepenin och känner mig faktiskt lite bättre för varje dag, även om det är en bra bit kvar till friskhet.
Angående träningen har jag fått lite olika riktlinjer av de olika läkarna. Givetvis måste man ju lyssna på kroppen i första hand, men deras riktlinjer kan man ju ha som någon form av minimum vila. Första läkaren sa att när man känner sig helt frisk för att börja träna, då väntar man tre dagar, sen testar man lugnare träningsformer som simning och känner efter. Låter helt klart vettigt. Den andra läkaren som bekräftade lunginflammationen sa, ingen träning på minst två veckor. Detta tycker jag låter som kort tid just nu när jag sitter i det, men man får väl se. Jag vet i alla fall att jag kommer ta denna chansen att vila. Ingen träning innan jag känner att kroppen klarar av det och då väntar jag lite till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar